Att tappa mitt långa hår- efter bara en cellgiftsbehandling
Först vill jag önska er alla ett fantastiskt nytt År 2018!
I detta inlägg kommer mitt fokus att ligga på mitt huvud, närmare bestämt på håret.
För många är just håret en känslig fråga.
Jag tänker framförallt på hur många köper olika preparat för att få håret att växa snabbare, bli tjockare, eller i en förhoppning att det ska växa ut igen.
Jag är lite i samma sits, fast i min situation går det inte att ta några piller. oljor eller liknande för att få håret tillbaka. Snarare handlar det om att acceptera att det trillar av. Förr eller senare.
Pga cellgiftsbehandlingarna.
Jag har inte skrivit på ett tag här, då det händer så otroligt mycket kontinuerligt. Emellanåt har mitt mående varit riktigt kass, och då har jag ingen ork att sitta här.
Så ni får hålla till godo med lite längre inlägg emellanåt istället.
Att jag skulle tappa håret, helt och hållet, hade läkaren varit väldigt tydlig med redan vid första besöket. När jag fick all info kring min cancer.
Men när de hade tagit de olika magnetröntgen mm och konstaterat att det var spridd cancer, så var de även tvungen att sänka cellgiftsdoseringen. Och då kom läkaren också med ett annat alternativ.
I och med att dosen sänktes, så fanns det en möjlighet för mig att prova en sk ismössa.
Denna ismössan skulle jag få ha vid varje cellgiftsbehandling.
Om jag ville testa vill säga.
Tanken med denna ismössa var att den iskalla kylan skulle frysa hårsäckarna så att de "kommer av sig" och därigenom inte blir lika mottagliga för cellgifternas påverkan.
Läkaren poängterade, igen, att det inte är någon garanti, men med tanke på mitt tjocka, långa hår så kunde det vara värt ett försök att testa iaf.
Denna ismössa kunde faktiskt bromsa upp effetkten, så att håravfallet blev mindre, eller rent av avstannade.
Såklart att det var värt ett försök. Det lät ju hoppfullt!
Så när den första behandlingen skulle göras, så stod där även en stor "ismaskin" på golvet.
Såg ut som det iaf.
Själva ismössan var som en hätta med en massa slangar kopplade till ismaskinen.
Uppe på hättan gick en massa tunna slingor runt hela huvudet/hättan.
Från ismaskinen pumpades iskallt vatten som strömmade runt i slingorna i hättan.
Jag hade även blivit informerad att det verkligen skulle kännas som att huvudet frös till is. Många som provade ismössan, slet av sig den rätt snabbt, pga just den isande obehagliga känslan på huvudet.
Men jag är ju rätt envis, så jag hade redan bestämt mig.
Klart jag skulle testa.
En halvtimme före själva cellgiftsbehandlingen, plus under behandlingen, samt en halvtimme efter cellgiftsbehandlingen.
Så länge skulle ismössan vara på.
Så när det var dags, så var jag verkligen inställd på iskyla.
Och eftersom jag jobbar till vardags med just mentala föreställningar, så är det en lätt match för mig att visualisera saker och även att leva mig in i det redan innan det sker.
Hur kändes det att få på den där ismössan då?
Jo den var verkligen iskall.
Riktigt riktigt iskallt.
Och det var en rätt otäck känsla när det iskalla vattnet började rinna runt i slangarna ovanpå huvudet.
Första kvarten, kan tilläggas, var faktiskt rätt så påfrestande kylmässigt,
Men eftersom jag som barn hade väldigt mycket migrän, och även mindes att just kyla, var det som lindrade mitt huvud då, så kände jag inte den där panik känslan.
Utan det blev efterhand, mer en avslappnande effekt.
Som att hjärnan blev lite avdomnad på något sätt.
En skön avslappnad känsla iställlet.
Det blev ok, med tanke på att det faktiskt kunde hjälpa mig att få behålla håret.
All vätska som jag får genom cellgifterna, koksalt och mediciner, gör att man blir kissnödig helt klart.
Så när det var dags för toabesök så fick jag ta med hela ismössan med slangar dinglandes efter mig, plus droppställningen.
Måste ha varit en rolig syn :D
Foliehattar släng er i väggen :D
Men denna förhoppning om att få behålla håret höll sig inte så värst länge.
Veckan före jul började jag tappa långa hårtesar när jag borstade håret.
För att slippa dessa långa hår tesar överallt, så bestämde jag mig för att klippa av det.
Min kära fina vän Maria fick agera frisör.
Min fantastiska vän som funnits där i vått och torrt längs vägen.
Vi klippte först av en mega lång bit av håret, som jag tänkte försöka sälja till perukmakare.
Hade fått tips när jag var och provade ut perukerna.
Maria fixade en kortare fin frisyr, som jag blev riktigt nöjd med :)
Kändes som ett lyft mitt i allt :D
Ni vet den där känslan av att bli ompysslad på spa.
Den goa härliga känslan infann sig nu.
En vecka senare var det dags för nästa omtumlande händelse....
Kvällen före julafton, ville jag duscha och även tvätta håret. Något jag medvetet hade dragit ut på.
Då jag känt att något var på gång just när det gäller håret.
Jag visste redan undermedvetet att det var kört.
För mitt hår.
Hade känt det på mig länge....
Men ibland behöver hjärnan få fysiska bevis för att kunna ta in saker.
Mitt hår var en sådan sak.
Jag kan tillägga att mitt hår samt mitt huvud har varit otroligt ömt.
Verkligen super duper ömt i ett par veckors tid.
En riktig skum känsla har funnits där, precis som att håret har rört på sig, i en vågrörelse.
En obehaglig öm "rörlig" känsla över hela huvudet.
Mycket skum otrevlig känsla...
Min känsla är att jag kände hur håret lossar, när det faktiskt sker. Precis i den stunden!
Eftersom jag är så sjukt fysiskt känslig för allt.
För att förklara hur känslig min hårbotten var, så kan jag berätta att när jag hade min tröj huva på mig, så gjorde det sjukt ont. Jag gick och lyfte upp huvan för att den inte skulle nudda min hårbotten...
Dags för dusch o hårtvätt, jag fasade för det. Ville inte alls.
När jag, så försiktigt jag kunde, blötte ner mitt hår, så var det så himla ömt....
Jag tog lite schampo som jag droppade här o var över håret. Jag tänkte minsann inte massera in det pga ömheten. Och jag ville Inte tappa mer hår.
Jag sköljde ur schampot mycket försiktigt.
Precis då kände jag att mer av håret lossade.
Även om det nu var kortare, så var håret både tjockt och tungt.
Mitt tunga hår kunde inte hålla sig kvar längre förstod jag.
Hår kampen var över.
Jag tittade ner i badkaret och såg ett antal mörka hårtesar ligga där.
Just i den stunden blev cancern mycket verklig.
Inte att jag på något sätt har förnekat att den fanns, inte alls.
Däremot har det varit sjukt mycket att ta in på väldigt kort tid.
På mindre än 6 veckor har det varit fullspäckat med information att ta in och processa.
Och som jag sa innan, ibland behöver hjärnan fysiska bevis för att kunna ta in.
Om just allt som faktiskt sker när man får cancer.
De insikterna tar tid att ta in.
Jag torkade inte håret efteråt, bara klappade huvudet försiktigt.
Sedan var det dags att kamma ut det....
Kamma eller borsta hade jag också undvikit i flera dagar pga ömheten.
För varje kamtag jag nu tog, så lossade stora mörka hårtesar...
Snart var hela handfatet fullt.
Och på huvudet gapade nu flera tomma glansiga partier.... Kala glansiga partier..
Jisses...!
Nästa insikt trillade ner nu.
Jag skulle snart vara helt flintskallig!
Nu kände jag att det var ingen mening att spara på håret. Det skulle bara bli värre o värre.
Lika bra att mota Olle i grind kände jag.
Så samma kväll fick min snälle man agera frisör.
Han trimmade av allt. Det blev en liten ca 2-4 mm hårstubb kvar.
Mitt huvud var nu, om möjligt, ännu ömmare efter hårtvätten.
Så min man fick knappt röra huvudet.
Det tog ett bra tag att trimma av allt det tjocka håret.
Nästan 1,5 timmar.
Även om håret var kort klippt, så var det ff otroligt ömt.
Det kändes som om varje trimtag gick rakt in i huvudet.
Väldigt smärtsamt och jobbigt, men i slutändan var det otroligt skönt att slippa mer håravfall.
Och det kändes otroligt befriande!
Lagom till jul hade jag fått en rätt ok julklapp ändå!
Underbart att slippa tappa en massa hårtesar överallt.
Se hur glad jag var på fotot ovan :)
Fotot här under visar mig med en av mina peruker.
Jag blev riktigt nöjd med den färgen och formen.
Mitt nästa inlägg kommer att handla om vad jag gör för att kunna må bra mitt i allt som sker.
Med detta långa "hår betonade" inlägg önskar jag er en fin vecka!
Stor kram Gunilla <3
Ens hår är ju en del av en själv. Att tappa det . Kan jag inte föreställa mig. Ljus och kärlek Jessica