Första cellgiftsbehandlingen- röd som hallonsaft!
Idag tänkte jag berätta om hur det gick till att få cellgiftsbehandling.
Min första cellgiftsbehandling fick jag för 19 dagar sedan. Den 1 december.
Det har snart blivit dags för nästa behandling. Jag har medvetet väntat med att skriva om detta, då det varit så himla mycket som händer, och jag ville få med så mycket information som möjligt till er.
Till att börja med, så är personalen på onkologen helt fantastiska. En stor eloge till dem. Mycket omhändertagande och empatiska. Det känns verkligen bra med tanke på hur utlämnad man är.
Själva rummet där jag får cellgifter är som ett rätt så trevligt behandlingsrum. Där fick jag slå mig ner i en go sorts fåtölj, som går att ställa in precis som jag vill ha den. Tv fanns på väggen, en egen till varje fåtölj, samt hörlurar. Kändes bra och tryggt, med tanke på all tid jag ska spendera där framöver ;)
Som tur är, hade läkaren förvarnat mig om att just min sorts cellgift, skulle vara röd i färgen...
Röd som hallonsaft!!
Hade jag inte vetat det innan hade jag nog vänt i dörren! Bara åsynen av den såg giftigt värre ut...
Eftersom jag tror mycket på tankens kraft, på det sättet, att det vi tänker på förstärks, när vi dessutom lägger en positiv känsla ihop med tanken. Med tanke på det så kände jag att jag faktiskt kan använda det till min fördel.
Så när den här "hallonsaften" började rinna in i mitt blod, via slangen i min arm (en sk picline), så tänkte jag att dessa cellgifter nu går rakt in till tumörerna och tar kål på skiten :)
Och självklart kan jag använda tankens kraft till att tänka att just detta cellgift har extra stark effekt pga dess giftga röda färg ;) Så får det bli. Varje gång from nu.
Hursomhelst så kändes det inget speciellt just då, när cellgifterna gick in i kroppen. Jag satt där en timme med just cellgifterna, ca effektiv tid. Det var mycket information jag fick den dagen. Så det tog några timmar allt som allt. Information kring alla biverkningar från de cellgifter, kortison, plus alla anti- illamående tabletterna jag skulle äta. Hur många sådana man får beror på hur lätt man har för att må illa. Jag var illamående i ett drygt halvår när jag var gravid med alla mina barn, så det bedömde de som att jag har lätt för att må illa...Därför fick jag en tablett utskriven som kostar 600:- per tablett! Akynseo. Dyrt men effektivt piller kan jag tillägga..
Biverkingarna var inte roliga från varken mediciner eller cellgifter. Förutom då illamående av cellgifterna, kunde man få grusiga ögon, trötthet, munntorrhet, förstoppning, yr, dålig aptit, svårt att sova, plus dessutom risk att få låga värden på vita blodkroppar.....Vilket innebär att man blir ännu mer infektionskänslig. Suck...inget jag behövde utöver mina sjukdomar direkt....
Plus att läkaren tidigare sagt att av dessa cellgifter skulle mitt hår definitivt trilla av. Helt och hållet.
Mitt tjocka kraftiga långa hår.
Om det kommer att eget inlägg.
Inga roliga biverkningar alls! Biverkningar som kan göra den mest friska personen helt knäckt. Jag behöver nog knappast säga hur jag tänkte att det kan påverka mig då..Hade just då väldigt svårt att se något positivt.
Hursomhelst så åkte jag hem efter ca 3 timmar, och väl hemma började jag känna en stark trötthet smyga över mig mer o mer. Efter en timme började jag känna mig allmänt groggy. Huvudet kändes som en tung betongklump. Hjärnan hängde liksom inte med, och allt började snurra kring mig. Dags att lägga sig o vila kände jag. Efter ännu en timme så började känslan av att vara kraftigt sjösjuk sätta in. Trots att jag låg helt stilla i sängen så kändes det som jag var på en liten båt ute på stora havet. Allt gungade kraftigt i mitt huvud. Rejält...Det gick inte att sova, eller vila för den delen. Nu började det dessutom att pipa, tjuta högt i huvudet...eller var det i öronen?? Ingen aning vilket, men otroligt otrevligt och otäckt med detta ihållande tjut.. Det gick inte att äta den kvällen. Allt luktade blaha...
Min kropp reagerade lika snabbt som vanligt, även på dessa cellgifter mao...Suck...
Den fick fullständigt panik, inifrån denna gång. Och då den inte blev av med gifterna, svarar den med alla tänkbara signaler, de sk biverkningarna. För att göra mig uppmärksam på faran. Och i detta fallet kan jag tyvärr inte hjälpa kroppen med att ta bort dessa gifter. Inte denna gången. Vilket kommer att göra att min kropp förmodligen kommer att skrika högre och högre för varje gång den får cellgifter. För att försöka få mig att sluta stoppa i mig detta.
Med andra ord, får jag försöka att göra så mycket jag bara kan, för att hjälpa min kropp att trivas i vardagen på alla sätt och vis. För att kunna slappna av och må så bra det nu går. Det kommer jag också att skriva om i ett annat inlägg.
Dessa jobbiga tjut höll i sig i 7-8 dagar ca. Non stopp. Själva illamående känslan försvann efter drygt 2 dygn. Jag slapp att kräkas kan tilläggas. Bra anti-illamående piller mao! Men yrseln och den tröga hjärnan höll i sig under hela perioden. Jag blev dessutom förstoppad, i 2, 5 dygn... gah! De övriga biverkningarna, ja jag fick tyvärr alla som jag räknade upp... höll i sig under den mesta av tiden.
I dagsläget har jag fått så låga värden av de vita blodkropparna, att jag blivit extremt infektionskänslig. Och fick därför nästan läggas in. Men tack vare min kämparskalle o tankens kraft, så fick jag åka hem med antibiotikan istället.... Vilket innebär att jag får hållla mig hemma.
Ifrån alla hostande människor, virus som kan finnas i luften, folksamlingar mm.
Inga Lucia firande blev det på skolan med mina barn i år.
Ingen julavslutning blir det i veckan med barnen heller.. Jätte tråkigt, framförallt för barnen :(
Och det blir definitivt inga spring i affärer. Vilket gör mig aningen frustrerad såhär inför jul.
Men hälsan går först och främst.
Det lär bli jul ändå, eller hur ;)
Stor kram <3